Snart jul

Snart är det jul. Mysigt på många sätt, verkligen. Men på ett annat alldeles fruktansvärt förfärligt. Jul är lika med mamma. Trots att det på nyårsafton är hela tre år sedan mamma dog, så känns det lika för jävligt ändå.

Tre år. Tre år där livet bara rullat vidare. Jag har blivit mamma, inte bara till ett utan till två helt fantastiska barn som såklart är världens bästa och ljuvligaste. Jag har gift mig. Blivit fru. Livet rullar på. Och visst vore det konstigt om det inte gjorde det. Men ändå, det är så jävla konstigt att jag varit utan min mamma i tre år. Min mamma. Fan vad jag vill ha min mamma här.

Åt helvete med att försköna sanningen, åt helvete med att jag ska skriva att jag har världens bästa pappa som fyller upp så mycket han kan. Det gör han inte. När jag förlorade mamma, förlorade jag egentligen båda mina föräldrar. Mamma var liksom länken till pappa. Min egen pappa ringde inte ens på min födelsedag. Kan tyckas löjligt att bry sig om ett uteblivet telefonsamtal, men det gör ont. Hade pappa ringt om mamma funnits? Nä. Men skillnaden då är att jag hade mamma. Mamma brydde sig. Mamma hade både ringt, bakat min favvotårta och köpt presenter. Nu har jag ingen förälder som bryr sig. Eller jo, klart han bryr sig. På nåt sätt. Ett sätt jag inte förstår eller kan ta till mig. Jag har min syster, hon och Jimmy är mina räddande änglar. På riktigt.

Det tar tid att reflektera, älta, erkänna, älta lite till och helt enkelt acceptera saker som sker i livet. Jag har inte på lång väg bearbetat klart förlusten av mamma och indirekt pappa, och jag tror aldrig att jag kommer bli färdig med den biten heller. Men att försöka acceptera och tidvis förstå att jag inte har någon förälder som bara ringer för att fråga hur det är, tänker på mig på min födelsedag eller bara ringer för att höra hur det är med sina barnbarn, det blir jag bättre på att hantera. Och att faktiskt få skriva, och publicera det jag känner, fast det känns lite tabu är också jävligt befriande. Otroligt befriande.

Mamma, jag saknar dig mer och mer för varje dag som går.

Min stora tjej!

Det dröjer nog inte länge innan min lilla stor tjej traskar omkring här hemma. Var tar tiden vägen, Milton blir snart två år och Bella 1. Stanna tiden, snälla.

Busunge!

Oj vad tiden går! 100 år sedan, minst, jag bloggade och på denna tid har det tittat fram två huggtänder på tösabiten, hon ställer sig upp mot allt och pratar en himla, himla massa.

Storebroren pratar oxå en himla massa, och man (läs jag, pappa Jimmy förstår "raktor" (traktor) och pappa) förstår en hel del. Otroligt att få följa utvecklingen, tex tappa jag hakan när jag frågade Milton när han ätit klart, vad säger man då.

- hack åå mytte!

Goa, älskade, otroliga, fantastiska ungar. Som jag älskar er!

Premiär

För Lillan att åka kundvagn. Brorsan brukar ju lägga beslag på denna plats men med grabben på dagis så var det ju klart att det fick bli premiär idag. Och det var så kul att få sitta själv och kolla läget :)

Inget särskilt

Men idag kände jag för att köpa rosor och en liten Triss till min man. Bara därför att och för att han är bäst.

Min sjuka lilla tös

Får ta middagsluren i famnen på sin minst lika sjuka mamma. Håll tummarna för att Milton håller sig frisk, att själv må som en bäver och ta hand om TVÅ sjuka kids är nog mer än jag mäktar med. Faktiskt.

Det fina i kråksången trots feber och snor är att lilla Bella haft energi nog att för första gången i sitt liv ta sig upp till sittande från liggläge, helt själv. Det ni, det är mammas tös med ruter i :)

Mumma!

Ord är överflödiga.

Önska går ju

Men att den lilla Loppa INTE skulle krypa om en månad när vi ska åka en vecka till solen, ja det är nog önsketänkande. Det blir nog både jagande av en liten på två ben och en på alla fyra, kanske går ner ett hekto eller två istället för upp. Nja, förmodligen önsketänkande det med.

Moment!

Ett riktigt moment - Milton gungar på sin lillasyster som tyckte det var tråkigt att va still. Kärlek!

Egentid

Barnen i säng, köket något sånär i ordning och mannen jobbar. Då försöker jag vända på tanken att det är jäkligt trist att sitta själv en lördagkväll med rökta räkor, dyr ost och gott vin till härlig egentid istället. Ni vet den där tiden man har alldeles för lite av. Att det inte funkar för att jag saknar min äkta bästa hälft jättedömycket är en annan femma. Nu ska jag ha egentid och unna litegrann.

Marina & Jimmy

Nu ska vi få vara Marina & Jimmy. Inte mamma Marina och Pappa Jimmy, utan bara vi två.

Första middagen tillsammans utan barn sen April 2011. Det ni, det är till att unna sig.

Syskonmys

Det absolut härligaste just nu med barnen är att se den härliga relationen de utvecklar tillsammans. Bella skiner upp som en sol när Milton kommer i närheten och vice versa. Nytt för denna morgon är leken Bella tar Miltons napp och trots sin ringa ålder så är Milton en väldigt förstående storebror. Och givetvis den bästa storebrorsan i hela vida världen!

Idyll

Tvätten är upphängd, lillan sover en liten lur och Milton har precis vaknat efter sin och ligger på mage på Bellas filt och busar med pappa. Vi har plaskat och badat, jagat Tyzon på gräsmattan, åkt rutchkanan 50-11 gånger, varit stingsliga och tjutit högt som sirener när vi inte fått preciiiiis som vi velat och vi har skrattat så vi kiknat. Bortsett från att pappan i familjen legat med lite feber på förmiddagen så vill jag banne mig påstå att jag lever i en idyll. Behöver jag säg att älskar det?

Syskonbad

Så kom äntligen dagen då sittbadkaret, som var det enda som fick plats i vårt lilla badrum, kunde invigas med ett syskonbad. Milton har gladeligen badat i det några veckor och nu tyckte vi att Bella är stor och stabil nog för att bada med honom. Inte jättegott om utrymme men det bekom ingen av kidsen, Bella mumsade på badankorna och Milton lekte med lillasysters fötter. Det här är en av alla de små föreställningarna man har i huvudet med sina barn och nu är en av många verklighet. Och visst smälte mammahjärtat lite extra ikväll när jag såg min två troll ha så kul och mysigt tillsammans. 

Ja, då var jag igång!

Hepp, idag var det dags igen. Cirkelträning med målet att jag skulle jogga/lufsa/släpa mig fram minst 1,5 kilometer. And I did it - heja, heja mig nu!

Date med min man!

Perfekt avslut på en perfekt dag, date i lektornet med min man. I brist på barnvakt året om får man själv hitta enkla tillfälle att göra något speciellt. Kidsen är i säng och för en liten stund ska vi inte bara vara mamma och pappa utan Marina och Jimmy. Det är till att unna sig, jomen visst!

Det snöar i Aggarp.

Ja man skulle ju nästan kunna säga så. Jag har nämligen TRÄNAT! Det är smärtsamt uppenbart att det inte går att leva på gamla meriter. Att jag varit instruktör och lett pass, joggat med betoning på just joggat uppemot milen då och då och inte lufsat fram som idag. Fy fan vad jag har lagt på mig onödiga kilon och lagt av mig goda vanor.

Men nu är det minsann ändring på det. Rev av ett pass båda två nu under eftermiddagen med ett pumpset som grund och sen fick huset vara ett varv löpning för Jimmy och lufsande för mig och så körde vi på uppemot timmen. Det funkade utmärkt, varannat varv träning varannat ta hand om kidsen. Det är ju faktiskt inte så svårt. Inte när vi båda är lediga i alla fall.

Premiärgung!

Jimmy har tillsammans med en kompis fixat ett alldeles utomordentligt fint lektorn med rutchkana och gungor och den ljuva sommarkvällen inbjöd till premiärgung för lillasyster.

Grattis mamma

Idag hade du fyllt 60 år mamma. Jag föreställer mig firande i vanlig ordning i Sjödiken med bara nära och kära. Och vid denna tidpunkt hade du haft full rulle i köket och fixat och donat. Det som du bara var bäst på. Fixa och dona. Och aldrig att det var något enkelt. Nä, skulle det va, skulle det va ordentligt. Fenomenal på att laga mat och fixa till kalas och fester. Jag önskar att jag hade sagt det till dig på ett tydligare sätt och framförallt oftare.

Jag tänker ofta på dig mamma. Varje dag. Det är jobbigt att jag aldrig kommer få visa dig mina barn. Jag kommer aldrig få visa dig att jag är mamma. Det gör ont. Jävligt ont.

Jag saknar dig mamma. Jag önskar att du var här. Innerligt. Jag saknar dig.

Firar semester!

Och livet.