Flicka eller pojke?

Ja, ska man tro detta test så är det en liten tösabit i maggen! Nu tar jag inte testet på blodigaste allvar men visst är det kul att göra lite tester :)

Magen är annorlunda och jag har inte "pågarand" mitt på magen som jag hade med Milton så vi får allt se vad det blir. Jag har ingen aning som helst om vad som kommer med storken, bara bebisen är frisk och kry så blir vi glada. Och vi är båda glada över att vi inte tagit reda på vad som gömmer sig därinne, spännande och pirrigt att inte veta vad det är.

Ehhhhh

Jag hänger faktiskt inte med. Alls.

God jul i alla fall!

Saknade, saknade mamma

Jag saknar verkligen mamma något galet mycket. Jag gör det hela tiden men just så här i juletider blir det extra påtagligt. Dels för att mamma var fullständigt tokig i allt som hade med tomtar, julklappar och julpynt att göra. Dels för att det var vid juletid mamma var så fruktansvärt sjuk. Dödsjuk. Den julen för två år sedan var inte alls en rolig jul. Förra julen var jag ganska uppslukad i bubblan som nybliven mamma till världens finaste Milton.

Men denna jul är så mycket mer på något konstigt sätt. Jag tänker så mycket på mamma. Jag tänker på saker jag skulle sagt och gjort. Jag tänker på saker mamma skulle sagt och gjort. Jag tänker på hur glad Milton skulle vara för sin mormor. Jag tänker på hur mamma och jag skulle tjafsat och bråkat som vi alltid gjorde, framförallt nu med tanke på mitt höggravida tillstånd och en miljard hormoner i kroppen som slår slint. Jag tänker på hur jag hade ringt till mamma på morgonen och frågat om vi skulle åka och titta på tomtarna på Vellingeblomman. Eller om mamma ville komma och titta när jag och Milton julpyntat på hans rum.

Det är så mycket jag vill uppleva med mamma. Saker man vill göra som mamma med sin egen mamma. Saker man vill fråga sin egen mamma i egenskap av mamma.

Ibland känns det som om mamma aldrig funnits. Aldrig varit en riktig person. Jag kan höra hennes skratt. Jag kan höra hennes svordomar och jävla humör. Jag kan höra hennes röst i telefonen. Men det är svårt att känna att hon varit här. Liksom overkligt.

Drygt en månad kvar till vi är en till i familjen, om allt går som det ska. Drygt en månad kvar till jag är tvåbarnsmamma. Det är med sann glädje jag skapar en familj tillsammans med den jag älskar obeskrivligt mycket och delar livet med. Det är med total lycka i själen jag tänker på min egen familj. Men det kommer för alltid, alltid att finnas ett hål och en stor sorg över att jag inte fick ha min mamma kvar längre.

Snart två år sedan du flög iväg för gott mamma. Och det gör fruktansvärt lika jävligt ont fortfarande. Jag saknar dig. Jag. Saknar. Dig.

111202

Och vår påg har blivit ett helt år! Så overkligt, så galet. Samtidigt som det känns som att tiden bara sprungit iväg så känns det samtidigt som om Milton alltid varit hos oss. Det är en konstig tanke att tänka att för 1 år och tex 3 dagar sen så fanns inte Milton med oss. Liksom helt overkligt.

Att man kan känna en sådan gränslös, ovillkorlig kärlek som man gör till sitt barn är helt otroligt och mäktigt. Och helt overkligt.

Världens sötaste 1-åring ligger sen någon vecka tillbaks i eget rum och sover gott. Och just nu måste jag bara smyga upp och gå in och titta på honom, min underbara lilla gosse.