Kvällen är räddad!

Som jag skrivit innan, barnsligt glad för raketer och nu har jag och J shoppat loss då vi turligt nog gillar detta precis lika mycket båda två! Halsen börjar bli bättre och jag hoppas på en lyckad och rolig afton imorgon.

Håll tummarna

Tredje läkarbesöket då jag inte blivit avsevärt bättre efter en monsterkur Kåvepenin, som läkaren idag för övrigt förvånades över att jag fått. Både dosen som var mycket över vad som får ordineras samt att denna penicillin sannolikt inte skulle ta bort vad det nu än är jag har. Min misstänksamhet mot läkarkåren och deras kompetens fick sig ytterligare en touch i fel riktning. Men hoppet om att de nya pillerna ska göra susen finns definitivt kvar!

What??

Efter 2 besök på akuten och efter 2 läkares utlåtande sitter jag med ett miniapotek hemma - men tror ni att något hjälper? Jag har ALDRIG haft så här ont i halsen, kan inte ens svälja mitt eget saliv. Går på dubbel dos penicillin nu och ber till gudarna att det hjälper, jag håller på att bli helt tokig...

Inget bättre för mig

Så jag tar en runda till akuten för få penicillin mot en sjudundrandes halsfluss. Det är väldigt synd om Wiiina :(

Fulkalender (23)

Du sa ju att du ville ha paketet inslaget

Försök till julstämning

Trots ett vitt landskap och juligt överallt så vill inte julstämningen riktigt infinna sig. Inte så konstigt egentligen med tanke på allt som händer, men ikväll tänkte jag ge mig på ytterligare ett försök. Inslagning av paket, julmusik och glögg spetsat med priiit såklart så hoppas jag att ett litet uns av jul kommer och hälsar på mig

Fulkalender (22)

Skorna passar inte så jag provar lådan

Fulkalender (21)

Det är dags att köra rent spel

Fulkalender (20 - bättre sent än aldrig)

När katten är borta dansar råttan på bordet

Jag ger upp!

I dagarna tre har jag skottat, skottat och åter skottat hos mamma och pappa! Idag när jag kom hit så snöade det inte och jag satte igång. Lagom när jag var färdig med fram och baksida samt utanför stallet (vi pratar STORA ytor) så kom den första snöflingan. Mysigt med snö? Tja, inte när man är skottansvarig:-P

Glöggmys

Traditionen håller i sig, varje år har jag och två kära vänner middag med glögg, mys och skvaller såklart! Vi försökte komma fram till hur många år sedan det är vi började, minnet sviker men vi är rörande överens om att det är minst 6 år sedan vi hade vårt första glöggmys. Traditioner - Wiiina like!

Happy horses

Carpe diem

Äntligen var dagen här då jag och J tatuerade oss. Jag har i många år velat ha något på handleden men inte vetat vad förrän nu. Symboliserar det som hänt mamma, man vet verkligen inte vad morgondagen har med sig. Symboliserar även mitt och Js förhållande då dessa ord använts av oss mer eller mindre hela tiden sen vi träffades. Lev idag och framförallt - Fånga dagen!

Snö!

När det snöar i Skåne gäller det att ta tillfället i akt genom en sen, härlig kvällspromenad. Och vad möts vi av om inte två fina snögubbar, det var minsann inte igår. Och inte förra året heller.

Första gången!

För äkta fredagsmys med god middag, gott vin, Idolfinal och bästa sambon för allra första gången i vårt gemensamma boende. Små höjdpunkter som uppskattas oändligt och värmer

Stolt moster

Yngsta systerdottern är Lucia, mys mys!

Som hittat!

Fick ett saftigt prisförslag idag för att fixa till det där hålet som blev till när jag drog ut en tand för några veckor sen. En söt brygga måste till för det nätta priset 11 600:- Jag tror minsann jag slår till och gör en likadan på andra sidan truten med!

Paketleken i full gång

Det behöööver jag!

Det här behöööver jag!

Efter en heldag på sjukhuset med mamma ska jag nu slå in paket till kuliga paketleken. Och till det behöööver jag verkligen lite vin

Sängen på plats!

Äntligen är sängen på plats och vi längtar verkligen efter att få sova första natten i vårt gemensamma boende. Dagen har varit jobbig, svettig och lång. Men nu är det verkligen värt det! Go natt

Varför hymla?

Har funderat ett tag över om jag skulle skriva eller inte skriva om det trista som just nu är en sanning i mitt liv. Efter många tankar som svävat mellan jobb kontra nytt jobb, uppsägningar, flyttlådor, packning och umgänge med nära och kära så bestämde jag mig för att jag faktiskt vill skriva. Livet är inte bara ett ljust och fluffigt molntäcke som vi glider runt på. Funderingar på en ny blogg, som ingen visste om har jag funderat på, men jag väljer att skriva i min vanliga blogg då denna faktiskt är något som ska spegla mitt liv, på gott och på ont.

Min älskade mamma är sjuk. Svårt sjuk. Emellanåt så är jag helt införstådd men vad som händer, medans jag emellanåt känner att "detta händer inte oss, inte min familj". Mamma har sedan augusti varit sjuk och under tiden fram tills för exakt 4 veckor sedan så har det inneburit en massa tester och utredningar som vi väntat svar på. Till en början kan jag erkänna att jag inte tog detta riktigt på allvar utan detta var något som helt enkelt gick över. Men nu är det inte så. Det går inte över. Mamma har fått diagnosen bröstcancer som sprider metastaser i kroppen. Och att det inte går att bota. Detta svar fick vi för ca 3 veckor sedan och det känns som att jag fortfarande stundtals går runt som i en bubbla - som när som helst ska spricka och ta mig till verkligheten igen. Verkligheten som är lycklig och bra. Där mamma är hemma och precis gjort färdigt kvällsmaten och frågar via ett sms med charmiga glada gubbar om resturang Sjödiken får bjuda på mat ikväll.

Tyvärr är det inte så. Men detta till trots så har jag genom en oändliga massa sökningar på nätet fått reda på att även om detta inte går att bota så finns det massor med fall där människor som drabbats av detta levt många år med denna sjukdom. Inte blivit botade men fått cellgifter och hormontabletter så att sjukdomen bromsats upp och så att vederbörande fått ett bra liv. Mamma har påbörjat sina cellgiftsbehandlingar och de har, så vitt jag kan se, gett effekt. Och jag är riktigt övertygad om att vi, familjen, kommer att kämpa emot denna jävla skitsjukdom så länge som det bara går, och att mamma kommer att må så bra hon bara kan under denna tid. Och jag vill, tror och hoppas att vi kommer kämpa emot så länge att forskningen kommit så långt att det finns ännu mer att göra.

Det är oändligt många tankar som snurrar och jag lever just nu verkligen mellan hopp och förtvivlan. Det sägs att inget ont som inte har något gott med sig och jag måste faktiskt medge att det är ett av de få uttryck som verkligen stämmer. Jag värdesätter saker som jag aldrig någonsin innan tänkt på, tar inte notis om saker som egentligen, om man grundar till djupet spelar någon roll och detta är jag faktiskt tacksam för. Även om jag är väldigt bitter för att det ska till något så hemskt som att mamma ska bli allvarligt sjuk för att jag ska inse det.

Jag är glad för min familj - jag har den bästa mamma, bästa pappa, bästa storasyster och bästa storebror - jag har en familj som håller ihop, i vått och torrt.
Jag är glad för min sambo (enligt pappert igår, jippey!), hans stöd, värme, kärlek och bara vara där för mig helt enkelt är helt ovärderligt.
Jag är glad för mina vänner, ni är de absolut bästa som finns. Nära på kartan eller 60 mil härifrån - er omtanke och vetskap om att ni finns där ger mig styrka.
Jag är glad för jag är övertygad om vi alla tillsammans kommer att kämpa så sjuinihelvetes för att ge skitsjukdomen en karuselltur så att den snurrar miljontals varv och till sist landar utanför Vintergatan. Jag vet att det går, och jag vet också att det är vi som ska visa att det går.

För mamma är en Fighter. Jag är en Fighter. Familjen är Fighters!

Målar-Wiiina

Nu är vi igång med målning av kök, lite drygt helt ärligt. Men fint som snus kommer det att bli!

Jahapp

Då var man klar med ungefär en 100-del av packningen. Makalöst vad man kan samla på sig med grejor. Givetvis grejor som man bara måste ha

Tillökning i familjen?

Precis varit och tittat på en liten Bali som mycket möjligt kan komma att bli en ny familjemedlem. Nu ska vi hem och fundera och se om det blir en för tidig julklapp som kommer hem först i januari