lördag 31 januari 2009
fredag 30 januari 2009
Intryck
Jag har fått en möjlighet som jag uppskattar enormt mycket, och det är att gå ett mentorprogram vars mål är att öka andelen kvinnliga ledare inom IT och Telekombranschen. När jag fick förfrågan blev jag både smickrad och glad och när jag sedan läste deras på hemsida http://womentor.se så blev jag både förvånad och lite rädd. Varför just jag?
Har jag verkligen den erfarenhet som krävs? Har jag den kompetens som behövs för att följa och dra nytta detta program? Tankarna var och är fortfarande många.
Dessa två dagar har svävat mellan inspiriation, förtvivlan, glädje, självmedvetenhet, "visst fasiken kommer jag att klara detta" och massa massa annat.
Jag är uppriktigt förvånad över hur snabbt man kan skifta humör, från den ena övningen till den andra. Och jag erkänner, ibland undrade jag seriöst vad i helsike jag gjorde där, runtomkring satt det otroligt kompetenta kvinnor som kommit långt i karriären, som verkligen visste vad de pratade om och sen jag..... Det fina är i alla fall att jag vet att jag kommer trivas med min mentor och ser så mycket framemot den resan vi har tillsammans.
Hoppsan, nu kom Outlook igång.
torsdag 29 januari 2009
Totalt slut
Dagen idag har varit så givande, inspirerande och rolig att det just nu är helt tomt i skallen. Jag skulle med andra ord kunna somna innan jag ens träffar huvudkudden. Dock så luktar jag lite illa :P har ofräscht hår så en dusch är ett måste. Glad att jag i alla fall fick undan en del jobb som stressat mig lite under dagen.
Nu - Dusch
Sen - Mmmmm, drömmarnas underbara land!
Hotell

Längesedan jag bodde på hotell nu, hade glömt lite av charmen att komma in på ett rum som luktar nystädat, glänsande toalett och den där lilla vikningen på toarullen. Men trots detta så är det ju väldigt ensamt när dörren stängs, och hemma kallar på mig nu. Saknar både kärleken, vänner, familj och mina fyrbenta troll
onsdag 28 januari 2009
tisdag 27 januari 2009
En kopp hallonte
Men se, jag lever, andas och bloggar!
Är just nu i mitt andra hems trygga vrå, har krupit upp i soffan/sängen med en härligt god kopp hallonte. Jag är lite stolt över mig själv när jag summerar dagen (om man nu får säga så om sig själv som svensk?!).
- Jag har gjort något helt nytt som jag faktiskt inte jag trodde jag skulle klara av utan miljarder fjärilar i magen. Och jag tror faktiskt att jag med förutsättningarna som fanns klarade det riktigt bra. Detta har jag en person att tacka för, en person som lärde mig att hitta lugnet mitt i en kaotiskt situation. Vet ni, det fungerade. Bragd 1!
- Jag har kört bil i Stockholm! Tack för att det finns GPS, och när batteriet dör så finns det icke datoriserade GPS:er som hjälper till att få tösen från Skåne att hitta rätt. Så vitt jag vet har lilla Relacomstripade C1:an har inte fått en skråma som orsakats av mig. Bragd 2!
- Jag har vågat ge mig ut utanför Kattens lägenhetsdörr och handlat. Jag börjar ju faktiskt hitta lite här i krokarna på Tstreet. De som känner mig vet att mitt lokalsinne är lika med noll. Alltså, Bragd 3!
Imorgon är en ny dag, får se om jag lyckas göra mig själv stolt igen då.
måndag 26 januari 2009
lördag 24 januari 2009
fredag 23 januari 2009
torsdag 22 januari 2009
Det är till att unna sig #5?
tisdag 20 januari 2009
måndag 19 januari 2009
Nästbäst efter hemma
söndag 18 januari 2009
lördag 17 januari 2009
Lura sig själv?
fredag 16 januari 2009
torsdag 15 januari 2009
Skräck i Sjödiken

onsdag 14 januari 2009
tisdag 13 januari 2009
måndag 12 januari 2009
söndag 11 januari 2009
Fåfäng?

En stilla undran, varför görs tejp, kompressor mm endast i vitt? Eller har jag missat de färgglada varianterna? Jag förstår tanken med vitt, men det borde ändå finnas andra färger. Vänta, jag kan ju ha byxor! Eller inte, det gör ont när jag går, reser eller ska sätta mig. Tänk vad en vurpa kan ställa till med....
Bröllop!
lördag 10 januari 2009
Slutar aldrig att förvånas
Men, det som gjorde mig mest förbannad igår var inte att det gjorde ont, utan allt folk som bara gick förbi utan att ens fråga hur det gick. Att jag trillade var det knappast någon som missade, och folk mer eller mindre trampade över mig där jag låg lite kvidande på blöt asfalt och tog om mitt blodiga knä. För blodigt, det var det....
Vad är det med människor idag?
Var finns medkänslan?
Är det så enkelt att dagens samhälle är så stressat att man inte orkar eller hinner bry sig? Grr, fruktansvärt dåligt enligt mitt tycke i alla fall, och för nån sekund så tänkte jag faktiskt ge ifrån mig ett vrål:
- JAG ÄR OKEJ, NI KAN GÅ VIDARE FÖR JAG KLARAR MIG!
Ångrar att jag inte gjorde det faktiskt.
Idag är det lördag, lite jobb har blivit fixat och strax ska jag studsa (ehhh) upp och göra mig ordning då det är 80-årsuppvaktning kl: 15:00. Utgång efter detta var planerad men med tanke på mitt tillstånd kommer jag att spendera kvällen med svärmor framför tv:n. Ska bli mysigt. Och imorgon slipper jag vara bakfull, jag kommer må bra.