söndag 27 juni 2010
torsdag 24 juni 2010
Slut som artist

Efter att ha varit igång sen halv 8 i morse är jag nu slut som artist. Det har verkligen gått i ett, och jag har hunnit med det mesta. Efter bland annat 4 silltårtor, envis jakt på blommor och ihopsnickrat sånghäfte - trots att nubben får lämna walk over detta år, är jag nu redo för sängen med finfina flätor så jag har riktigt fint hår imorgon. Go natt!
tisdag 22 juni 2010
söndag 20 juni 2010
lördag 19 juni 2010
torsdag 17 juni 2010
onsdag 16 juni 2010
tisdag 15 juni 2010
Luuuder!

Att parkera så här nära är aldrig snällt, när man gör det mot en gravid kvinna är det framförallt olagligt! Två saker att vara glad över i kråksången - snubben hade tur som inte var i närheten av en väldigt, väldigt lättretad Wiiina (fråga BK-tjejen som råkade ut för mig i söndags....) och jag är glad över att jag inte fått större mage för då vet jag inte hur kvällen slutat. Och, mitt livs första arga lapp är skriven och lämnad, dessvärre var jag så uppretad att jag i all hast glömde fota
måndag 14 juni 2010
Är det inte...
lördag 12 juni 2010
onsdag 9 juni 2010
måndag 7 juni 2010
lördag 5 juni 2010
Min födelsedag
Igår var det min födelsedag. Jag har sett framemot denna dag, men jag bävade oxå för den. Mamma finns ju inte med mig längre. Jag vet att hon alltid finns med mig på något sätt, men just denna dag var det extra tufft och jag var stundtals otroligt, otroligt ledsen igår.
Presenten från J var den bästa, London var helt underbart och vi hade en jättehärlig dag. Och, jag tror att det var det bästa sättet jag kunde fira min dag på, att resa bort. Men det var jobbigt. Jobbigt för mamma var den som fixade och donade, för ett år sedan bakade hon 7 stycken Budapesttårtor som jag bjöd på på jobb. För ett år sedan gjorde hon samma tårta som jag alltid har på mitt kalas, Goda tårtan. Just den tårtan som bara mamma kan göra. Och detta året får jag inte den tårtan. Vem kunde ana att det var sista gången förra året?
Paket har alltid varit väldigt speciellt för mig. Barnsligt förtjust och jag älskar att öppna paket och eftersom mamma visste det så köpte hon alltid en massa småsaker till mig, bara för kunna packa in dem och för att jag skulle få många paket att öppna. Och nu är det bara borta. Jag saknar mamma så jävla mycket, givetvis gör jag alltid det men vid dessa tillfälle så blir det så markant och jag kan inte springa ifrån varken tankarna eller känslorna som väller fram. Det gör så jävla ont.
Varje dag blir jag påmind över något som har med mamma att göra. Det kan vara allt från ett litet sms som till det största som händer mig och oss just nu, att vänta bebis. Jag har varit på specialistmödravård då jag har en ökad risk för att få blodpropp och frågor som ständigt dyker upp när det är bebisbesök är:
- Vet du hur din mamma hade det under sin graviditet?
Nä, och jag kan inte fråga henne heller för hon gick bort för ca halvår sedan i cancer. När jag säger den meningen känns det som att det är någon annan som pratar. Det är inte jag. Det är inte min mamma som inte finns längre.
Jag vill ha min mamma här.
Jag vill kunna smsa mamma.
Jag vill kunna ringa mamma.
Jag vill kunna bråka med mamma.
Jag vill att mamma ska följa min graviditet.
Jag vill fan bara att allt ska vara som vanligt och att mamma ringer imorgonbitti och frågar när jag kommer med bullar till frukost som jag gjorde i princip varje söndag.
Presenten från J var den bästa, London var helt underbart och vi hade en jättehärlig dag. Och, jag tror att det var det bästa sättet jag kunde fira min dag på, att resa bort. Men det var jobbigt. Jobbigt för mamma var den som fixade och donade, för ett år sedan bakade hon 7 stycken Budapesttårtor som jag bjöd på på jobb. För ett år sedan gjorde hon samma tårta som jag alltid har på mitt kalas, Goda tårtan. Just den tårtan som bara mamma kan göra. Och detta året får jag inte den tårtan. Vem kunde ana att det var sista gången förra året?
Paket har alltid varit väldigt speciellt för mig. Barnsligt förtjust och jag älskar att öppna paket och eftersom mamma visste det så köpte hon alltid en massa småsaker till mig, bara för kunna packa in dem och för att jag skulle få många paket att öppna. Och nu är det bara borta. Jag saknar mamma så jävla mycket, givetvis gör jag alltid det men vid dessa tillfälle så blir det så markant och jag kan inte springa ifrån varken tankarna eller känslorna som väller fram. Det gör så jävla ont.
Varje dag blir jag påmind över något som har med mamma att göra. Det kan vara allt från ett litet sms som till det största som händer mig och oss just nu, att vänta bebis. Jag har varit på specialistmödravård då jag har en ökad risk för att få blodpropp och frågor som ständigt dyker upp när det är bebisbesök är:
- Vet du hur din mamma hade det under sin graviditet?
Nä, och jag kan inte fråga henne heller för hon gick bort för ca halvår sedan i cancer. När jag säger den meningen känns det som att det är någon annan som pratar. Det är inte jag. Det är inte min mamma som inte finns längre.
Jag vill ha min mamma här.
Jag vill kunna smsa mamma.
Jag vill kunna ringa mamma.
Jag vill kunna bråka med mamma.
Jag vill att mamma ska följa min graviditet.
Jag vill fan bara att allt ska vara som vanligt och att mamma ringer imorgonbitti och frågar när jag kommer med bullar till frukost som jag gjorde i princip varje söndag.
fredag 4 juni 2010
torsdag 3 juni 2010
tisdag 1 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)