Ja, då var jag igång!

Hepp, idag var det dags igen. Cirkelträning med målet att jag skulle jogga/lufsa/släpa mig fram minst 1,5 kilometer. And I did it - heja, heja mig nu!

Date med min man!

Perfekt avslut på en perfekt dag, date i lektornet med min man. I brist på barnvakt året om får man själv hitta enkla tillfälle att göra något speciellt. Kidsen är i säng och för en liten stund ska vi inte bara vara mamma och pappa utan Marina och Jimmy. Det är till att unna sig, jomen visst!

Det snöar i Aggarp.

Ja man skulle ju nästan kunna säga så. Jag har nämligen TRÄNAT! Det är smärtsamt uppenbart att det inte går att leva på gamla meriter. Att jag varit instruktör och lett pass, joggat med betoning på just joggat uppemot milen då och då och inte lufsat fram som idag. Fy fan vad jag har lagt på mig onödiga kilon och lagt av mig goda vanor.

Men nu är det minsann ändring på det. Rev av ett pass båda två nu under eftermiddagen med ett pumpset som grund och sen fick huset vara ett varv löpning för Jimmy och lufsande för mig och så körde vi på uppemot timmen. Det funkade utmärkt, varannat varv träning varannat ta hand om kidsen. Det är ju faktiskt inte så svårt. Inte när vi båda är lediga i alla fall.

Premiärgung!

Jimmy har tillsammans med en kompis fixat ett alldeles utomordentligt fint lektorn med rutchkana och gungor och den ljuva sommarkvällen inbjöd till premiärgung för lillasyster.

Grattis mamma

Idag hade du fyllt 60 år mamma. Jag föreställer mig firande i vanlig ordning i Sjödiken med bara nära och kära. Och vid denna tidpunkt hade du haft full rulle i köket och fixat och donat. Det som du bara var bäst på. Fixa och dona. Och aldrig att det var något enkelt. Nä, skulle det va, skulle det va ordentligt. Fenomenal på att laga mat och fixa till kalas och fester. Jag önskar att jag hade sagt det till dig på ett tydligare sätt och framförallt oftare.

Jag tänker ofta på dig mamma. Varje dag. Det är jobbigt att jag aldrig kommer få visa dig mina barn. Jag kommer aldrig få visa dig att jag är mamma. Det gör ont. Jävligt ont.

Jag saknar dig mamma. Jag önskar att du var här. Innerligt. Jag saknar dig.

Firar semester!

Och livet.

Sex månader

Tänk, den här lilla pluttan har varit hos oss i sex månader nu. Lika overkligt att tiden gått så fort, lika overkligt är det att tänka tillbaka när Bella låg i magen och Milton var ensam om uppmärksamheten.

Har dessa sex månader varit som jag förväntat mig? Absolut inte. Inte alls faktiskt. Det är inte alls så jobbigt som alla förvarnade om, i all välmening såklart. Att tex ha två blöjbarn, eh, jahapp vad exakt är det som är såååå hiiiimla jobbigt med det? Jag vet inte. Möjligtvis när man bytat Bellabajsblöja och känner lukten av en Miltonbajsblöja och när den är i hamn ser att Bella kräkt ner sig och samtidigt hör hur det sprakar till av nummer 2 i blöjan igen. Möjligtvis då kan det vara lite jobbigt. Men bara lite faktiskt.

Det är helt underbart att vara tvåbarnsmamma <3

Blåbär var det här ja!

Vi har börjat med smakportioner eller smaksensationer som det tydligen heter nu istället här hemma till lilla Loppan. Började med gröt som vi gjorde till Milton men det totalratades med kväljningar utav bara tusan så efter tre försök begav vi det och testade med bland annat blåbär. Och det var lyckat och nog det enda som faktiskt gått ner, typ en halv tesked då eller nåt, resten hamnar som synes utanför. Får väl se vad nästa sensation ska bli för vår lilla tjej.

Brum brum

Vad kan passa bättre än att morfar både är lastbilschaufför och äger två stoooora lastbilar och dessutom är bonde med massa traktorer och hjullastare? Lastbilen och den sistnämnda fick Milton "köra" idag, och jodå, brum brum lät han ungefär hela tiden. Vår stora lilla kille var verkligen i 7 himlen!

Vips!

Vände ryggen till och fyllde sandlådan med grus och vips så hade Milton krupit upp i förarsätet. Galet lycklig och stolt över att få sitta vid ratten. Och på tal om galet så är det precis vad han är i allt som brummar, har hjul och är stort. Bilar, lastbilar och traktorer är det han letar efter när vi kör bilen, det första han går till på dagis när han vaknat efter middagsluren är billådan. Och precis bredvid ligger en docka i sin docksäng och sussar.

Men just det, det är säkert vi vuxna som proppsat på honom att vara just galen i bilar. För inte kan det väl vara så att pojkar faktiskt är mer intresserade av motorer och flickor är mer intresserade av dockor och rosa, generellt? Nä, Gud förbjude om Bella kommer hem och säger att hon vill ha en docka ;)

Första plagget till Lillan!

Första klänningen/tunikan till Lillan. Lite rättningar här och där då jag gjort ett eget mönster i brist på annat, så blev den faktiskt bra. Lite höstig med den mörklila kragen men maken som älskar lila fick vara med på ett hörn.

Sådär jävla nöjd!

Igårkväll/natt gav jag mig på att sy en tröja till Milton och till min stora förvåning var det inte särskilt svårt, första tröjan ever blev riktigt bra! Har ju ingen värstingsymaskin och måste därför göra vissa sömmar i tre steg och då blir det inte exakt, men fint ändå. Nu kliar det i fingrarna, har jättemånga fina tyger som passar både grabben och tösen, en syskonkombo är ju bara ett måste :)

Sovrutiner och kärlek

Usch och fy vad tiden går fort. Alldeles för fort. Bella är nu över 5 månader och jag tyckte det var på tiden att vi påbörjade samma procedur som med brorsan, nämligen att somna själv.

G. U. L. D. värt! Oj, oj, oj - ovärderligt.

Vi har i princip aldrig haft några problem med att lägga Milton, bortsett från tandgnissel, feber och allmän oro vid olika stadier i utvecklingen och vi har varit väldigt tacksamma och glada för detta. Välling, lite mys och prat och sen bums i säng och Milton somnar helt själv. Vi började med detta när grabben var runt 3 månader och det blev aldrig någon grej av det, tryggt och vant somnar han själv. Och det bästa, vuxenlivet behålls liksom, senast 20:00 är det barnfritt och båda föräldrarna är pigga (nåja, allt är relativt). Man slipper i alla fall vara helt yrvaken efter att ha somnat i en utdragen nattning.

Nåväl, Bella bus har hunnit bli 5 månader och har hittills somnat hos oss i Tv-rummet i antingen sittern eller vid tutten varav den sistnämnda varit klart överrepresenterad. Men, Midsommarafton mitt bland fest och sång bestämde jag mig för att ikväll kör vi premiären och det gick bra. Lite gnäll och så men damen var trött så det gick ganska fort. Dagen efter samma sak, amning innan kvällsmys och bad, ersättning och sen bingen. Lite mer liv i luckan men inte alls mycket, hon kommer till ro fort. Och igår gick det lika bra. Och ikväll har vi inte hört ett pip och jag frågade maken lite förvånat om det skulle va såhär lätt. Förmodligen inte, bakslag lär komma men det struntar vi i nu.

Och så tänker jag tillbaka på när hon var alldeles nykläckt. Önskar så att man både kunde stanna klockan och vrida tillbaka den. Verkligen. Vår älskade, härliga lilla goa tös med världens finaste storebror. Tack för att ni finns.

Vissa kvällar

Är det helt enkelt jobbigare än andra att påbörja kvällsrutinerna för en 1 och 1/2-åring och en 5-månaders plutta, helt själv. Det krävs att man stänger öronen vissa minutrar och visst hjälper glas jävligt gott rött vin till. Frågor på den?

Nya projekt!

Den här damen är nog vid detta lag ganska känd för att hitta nya projekt. Hela tiden. Fråga maken här hemma som bara virrar på huvudet. Kärleksfullt, såklart.

Är det inte smyckestillverkning, byggning av kattbur eller senast ut, sömnad så fick jag nu ge mig på målarburkarna också. Detta är väggen till det lilla uthus som ska inredas till kidsen och få bli deras lekstuga. Jag har sagt ganska länge att vi borde måla nåt kul på väggen för den är jäkligt trist men har inte kommit på vad förräns igårkväll när jag satt med en beställning av djungeltyget jag har. Där har vi det!

Det var bara att ge sig på kas efter färg (inte det enklaste men det är en annan historia) och vips så är jag igång. Långt ifrån klar, men en bit på väg i alla fall.

Hoppsan!

Nu rullar vi rundor duktigt här hemma, inte bara från rygg till mage och tvärtom alltså. Om jag har ögon i nacken med en 1 och 1/2-åring och en 5 månaders? Jomen visst! ;)

Mitt hjärta svämmar över

Den här lille krabaten gjorde sin första slängpuss någonsin. Precis innan läggdags och till mamsen sin.

Ny lärdom

Är att det som funkade på Milton inte nödvändigtvis funkar på Bella. Vi pratar nappsort och utan att tänka mig för så har jag från dag ett kört på samma märke som Milton tog, Mams nappar. Han totalvägrade någon annan napp. Bella har inte varit jättesuttig av sig men har ändå haft ett behov av napp men då inte alltid tagit den (och då har jag och min tutte blivit napp, inte bra) och inte förrän efter 5 månader slår det mamman här att Bella kanske föredrar just den typen som Milton ratade. Och jomen visst, de nya nappar mottags mycket lättare och stannar till och med kvar ett tag. Vilken tur att hon inte hann bli 5 månader till....

Blommor

Maken jobbade utöver blomsteraffärernas öppettider igår på vår 3-årsdag så idag kom en stor bukett istället. Jättefin och jag blev jätteglad och överraskad.

Underbart!

Gick ut en liten sväng för att insupa lite frisk, med betoning på frisk, kvällsluft och då slog det mig hur bra vi har det. Hur bra vi bor. Hur fint vi fått det. Och hur härligt det blivit på vårt trädäck även om vi inte är helt klara med allt än.

Håller tummarna för att vädergudarna vill vara med och göra sin del så att vi så nära vi kan, kan göra en repris av Midsommarafton 2010 som då var i Sjödiken. Jag lovar att jag gör min del, och denna gång med en snaps eller två innanför västen. Eller klänningen. Hoppas.