Oh. My. God.
Bebisnytt
vecka 36???
Hur galet är inte det på en skala mellan 1 och 1 000 000? Ynka 4 veckor kvar till beräknad förlossning?
Nåja, ruskigt glad över att Liten stannat kvar i magen, det var ganska svettigt där ett tag för ca 2 veckor sedan och och efter ett allvarligt och väldigt barskt samtal med en barnmorska så insåg jag att det verkligen var lågväxel som gällde. Och lågväxel innebar då en sjukskrivning och nada jobb. Det var mindre kul, men jag hade nog aldrig förlåtit mig själv om jag tagit alla uppmaningar med en klackspark och Liten kommit ut för tidigt. Så jag lydde order och har tagit det vääääldigt lugnt nu i ca 2 och en halv vecka - och bebis ligger nöjt kvar i magen.
Och nu kommer han med all sannolikhet att trivas väldans bra i magens trygga vrå, sanna mina ord, jag är nästan helt övertygad om att jag kommer gå över tiden. Jag tror att det blir ett litet decemberknyte, något har sagt mig den 2 december. På ett sätt hoppas jag att jag har fel, tänk över en hel månad till med denna otympliga mage, ständiga kisseriet, ont i fogarna och de sömnlösa nätterna (de lär ju visserligen bestå, men då kommer jag i alla fall kunna resa mig som en människa från sängen mitt i natten och inte som hel flock elefanter). På ett annat sätt så vill jag att det ska gå minst en månad till. För jag är
i n t e redo! Jag är inte redo att ta hand om liten bebis. Jag är inte redo för att en förlossning ska sätta igång. Jag är inte redo för att nästa gång vi sätter oss i bilen och ska köra till Lund är
på riktigt.
Nä, verkligen inte redo att bli mamma!
Lilla Mr i magen, du är så vänlig och stannar kvar i magen till mamsen här känner sig redo för att välkomna dig till världen! Fast sen å andra sidan så är jag extremt nyfiken på allt oxå. Hur det kommer att kännas när allt väl sätter igång, hur känns riktiga värkar?
Hur det kommer att vara när vi sätter oss i bilen för att åka till BB för att verkligen föda fram vårt lilla mirakel?
Hur kommer lilla miraklet att se ut? Förutom att han såklart kommer vara den finaste lilla bebis världen någonsin skådat ;)
Det är väldigt mycket dubbla känslor, ena stunden vill jag vattnet ska gå så att man med säkerhet vet att det är på gång. Nästa stund så klappar jag bulan och tänker att det är mysigt med bebis i magen, magen är ju trots allt mysig och den vill jag så klart ha ett tag till.
Jag är som sagt inne i vecka 36. Eller för att vara riktigt petig vecka 35+3 vilket innebär att jag gått 35 fulla veckor plus 3 dagar. Om
TIO dagar räknas det alltså helt och fullt normalt att föda. 10 ynka dagar, vad hände och hur hände detta liksom? Jag sjukskriven dessa 10 ynka dagar oxå, varje dag i magen är jätteviktig och kan man förhindra för tidig förlossning så gör man det. Återbesöket i tisdags hos läkaren visade att min livmoderhals förkortats ytterligare och jag var något "uppluckrad". Detta ska normalt sett ske samtidigt som förlossning sätter igång, men har alltså redan hänt på mig, i små etapper ända sen vecka 29. Att Liten ligger lååååångt ner i bäckenet med huvudet, fixerad och klar att komma ut gör att det trycker på extra och därför är vilan och undvikandet av stress verkligen av betydelse nu och det är alltså 10 dagar till som det gäller strängt.
Sen är min plan att måndagen den 8 november jobba lite lätt på halvfart, en ca 4 timmar om dagen med allt det som jag inte hann med att fixa i och med sjukskrivningen. För det är trots allt okej och helt normalt om det sätter igång då. Jag har ju dessutom en arbetsgivare som är guld värd, då de verkligen låter mig veta att jag absolut inte ska känna någon press utan det allra, allra viktigaste är att jag och bebis mår bra. Var inne en liten sväng idag för att lämna papper och omtanken kändes riktigt och ärlig från alla jag mötte, sånt värmer i hjärtat! Det jag kan jobba är välkommet, känner jag inte kan så är det oxå helt okej. Jag har trots allt bara varit anställd sen den 9 augusti och två månader och 3 dagar senare kommer jag med sjukskrivningsintyg.... Men, jag har uppenbarligen lyckats lura ett företag till om att jag kan vara bra att ha som anställd :P
Vi får väl se vad jag tycker och känner när dessa 10 dagar är passerade och det är helt safe för bebis att komma ut. Om det finns någon ork för att jobba, om jag fortfarande är intresserad över att gå över tiden eller om jag bara är sjukt less på magen och vill att det ska sätta igång pronto! Då tipsade barnmorskan om den berömda färdknäppen och för att den ska funka så måste J prestera sjutton gånger i rad för att det ska lyckas. Vi får helt enkelt se om mannen här hemma måste upp till ytterligare bevis mer än att en litet mirakel blivit skapat!
Ugah, SJUTTON gånger :D
